snart är sommaren här
jag har ont i händerna. nerverna bråkar. och jag är på gränsen att min tårkanal brister. jag vet inte vad jag ska göra. är som ett frågetecken och känner mig orättvis. jag vill se. men jag kan inte. försöker komma på lösningar, men d finns inga. finns ingenting som jag kan göra så att d blir bra. jag vill radera allt. nummer, fb, allting. låsa in mig. inte prata om d. vill inte prata om d. det har hänt nått. jag fick built for love. jag fick want you in my soul. jag fick jag saknar dig. jag fick jag saknar dig. jag saknar dig. ord musik, det räcker inte. det räcker men det räcker inte. det räcker inte för jag vet jag vet att jag inte kan göra någonting. jag höll ett tal om att d är endast du som kan förändra det som du är missnöjd med. Men hur förändrar jag någonting som det inte finns en lösning på. jag vill inte hoppa in i något jävla vuxenliv. men ändå vill jag vara där. just nu. vill jag verkligen att allt ska vara som nu som d varit. vill inte ha nått avstånd. d är tillräckligt som d är. finns så mycket som behöver sägas men som inte kan sägas. för jag har ingen aning. känns så förlorat. som om jag bara kommer ge upp. låsa ut pang boom. har sån jävla lust med d. bara kasta ut och aldrig mer se. bara glömma. glömma. festa och gå vidare. precis som sist. samma bana igen. lämna kasta såra festa. in med d nya för att inte bli sårad. vadfan har jag gett mig in på. lekt med en jävla gigantisk majbrasa för länge. det bränns men jag fortsätter bränna mig fast. bränd. ja nu är d väll jag som kommer bli d. vill verkligen bara att tiden ska stanna. sommaren är snart här. och jag kan inte göra någonting. förutom kasta iväg allt. jag känner mig lycklig vilket gör mig olycklig.
kid.
Det går bra. Jag mår bra. Känner mig lycklig. Men jag är trött. Lite rädd. Lite osäker. Men jag är lycklig.
Nångång i veckan ska jag träffa honom. Är så jävla rädd, vet inte hur det kommer kännas, hur jag ska vara, vad jag ska säga. Det känns som ett gigantiskt steg. För oss. Det känns som ett test. Ett test som jag tycker ska bli lika kul som väldigt jobbigt. Det känns svårt att säga nu i förväg hur jag kommer känna. Men just nu är jag rädd.
0.24
.
1 maj
börjar om
silent treatment
Jag vill inte vara tjejen som man rymmer med. Det är ingenting från vad det skulle kunna vara. Jag vill att hela världen ska veta. inte dem max 10 närmsta. Du får inte skämmas över mig, du ska vilja ta med mig på varje släktmiddag/träff, varje fest m.m. Du ska vilja ha mig där. breve dig.
.Vad är det för fel på mig? Vad är det folk är rädda för med mig. Varför är inte jag något man kan skryta om.
.Det är tyst. Jag är tyst. du är tyst. det är tyst. jag får panik. man låser upp mobillåset varje minut, varje sekund. och hoppas att isen ska ha blivit bruten. Avståndet är långt. Jag vill inte det.
Men samtidigt vill jag inte bara vara den hemlige. Om man inte kan stå för att vara med mig kan det lika gärna kvitta. Alla människor är värd mer än så. The silent treatment får helt enkelt fortsätta. Nu försökte jag iaf, men man måste vara två.
I love that I'm lost.
.
Jag läste det där smset igår natt. Om o om igen. Imprincip hela natten läste jag ett sms. Försökte förstå, men det blev bara värre efter varje gång jag läst det och jag fick ont i mina finger toppar.
Jag har förlorat mycket utav det här. det här.
.Jag är så trött. Trött på mitt beteende mest.Dags för lite GIRL POWER. Och Girl power kommer det bli.
Lemonade.
You stole my star.
Once upon a time somebody ranSomebody ran away saying 'fast as I canI got to go, I got to go'Once upon a time we fell apartYou're holding in your hands the two halves of my heartOnce upon a time we burned brightNow all we ever seem to do is fightOn and on, and on and on and onOnce upon a time on the same sideOnce upon a time on the same side in the same gameNow why d'you have to goHave to go and throw water on my flame?I could have been a princess, you'd be a kingCould have had a castle and worn a ringBut noh you let me goI could have been a princess, you'd be a kingCould have had a castle and worn a ringBut noh you let me goYou stole my star
.coldplay&rihanna.
.coldplay&rihanna.
Eclipse
Den där frågan. Ja eller nej?
Man vill men samtidigt ringer det en väckar klocka. Den där jävla realist klockan som alltid kommer och stör. Men det är nog bra att den ringer på då och då. Det är nyttigt.
Nu är frågan om mitt svar var ett ärligt svar. Vill jag göra det här. Lämna, börja om. Glömma? Gömma mig? Eller är det kanske så att det här faktiskt är något jag verkligen vill. Att ja känner mig osäker är inte konstigt . Min ända tanke som går runt i huvudet är "skulle han stoppa mig". Om jag ska vara ärlig.. Så nej.
Vill jag bli stoppad. Vet inte.
.
När han frågade. Filmen Eclipse hade precis slutat, stämmningen var jobbig, för oss båda. Av en konstig anledning verkade inte Twilight vara känsligt för bara mig, utan även för honom. Försökte förstå varför, men fick inget svar. Tog mig igenom den filmen med tårar i ögonen svidande närver i fingertopparna, och ont.
Från ingenstans. 5 ord. Fem ord som fick mig att pusta ut, le, fälla en tår och känna en rusande känsla i kroppen. Menade han detta var det ända jag tänkte. Ville jag höra den frågan? Var det kanske något jag hade hoppats och väntat på. Självklart hade det "kommit upp på tal" innan men mer på ett oseriöst sätt. Vi båda kände det. Att något förändrades efter mitt svar.
Familjen.
Att träffa en familj.
Precis som hela min lilla resa förra helgen trodde jag detta skulle gå åt helvette. Svårt att höra, inte veta vad jag ska säga, bara allmänt gaaah. Men jag kanske ska sluta tro att allting ska gå åt helvette. För det kändes bra. Det kändes tryggt och avslappnat. Jag trivdes. Har alltid tyckt familjer varit läskigt. Rädd för att bli dömd. Säga fel.
Nu känns det som han och jag klarar av det mesta. Min familj är på väg. Jag vet att det kommer bli bra.
Efter malmö har allting känts så bra. Överraskande.
Jag fick ett samtal i veckan. Då insåg jag att jag var lycklig. Att höra spontant, "vill du följa med och äta middag med min familj på fredag klockan 19.00?" och sedan höra honom säga "jag älskar dig". Det var en konstig känsla i kroppen. För jag visste hur stort det var för honom. Vilket stort steg det var.
Jag insåg verkligen då. Vill inte vara med en person som inte känner samma sak för mig, jag vägrar känna känslan att jag tvekar på den andras kärlek igen. Och jag vägrar leva i fantasin,. För verkligheten är så mycket bättre. Vill inte leva i någon fantasi med någon. Varför ha ett hopp med någon som inte vill ha en. Jag tänker inte lura mig själv längre."Allting har förändrats men du finns kvar(?). Jag gav aldrig upp dig men du försvann".
behövande.
Jag har riktigt svårt att förstå vissa saker.
Personer, människan, vi. Får panik om den ena bryter upp vänskapen, gör slut, dör.
Man tror att man aldrig kommer kunna gå vidare.
Det var DET.
Min bästa vän, min storakärlek osv. Men sakta och säkert försvinner den personen. Du vägrar tro och se det. Fast om du tänker efter och öppnar dina ögon, hur många människor har du då tappat på vägen. "man hittar tillbaka till varandra",
fuck it.
Om det inte funkar idag ser jag inte vad som kommer ändras framåt i tiden heller. Man bildar nya drömmar varje dag. Man träffar nya människor varje dag.
Folk ändras. Man glider isär.
Och vi har så svårt att acceptera att människan förändras, att man kanske inte "behöver" han eller hon eller den ellet det längre. Dock glömmer man aldrig vilken stor betydelse den personen hade för en då. Men nu då.
Ringer du, smsar du, tar du kontakt med den personen som du vill ha kontakt med? Försöker du äns få saker att funka.
Nej det gör du inte. Några få gör det. Men inte du och inte många. Människan är för feg för att släppa saker. Intalar sig en massa skit. En massa bullshit att den behöver en massa hela tiden.
Jag tror på att du klarar dig själv. Bildar en ny flock om o om igen.
Samtidigt tror jag på kärlek jag med.
Jag tror på drömmar, prinsen. Mannen i ens liv.
Frågan är om han är verklig och inte bara en fantasi.
Jag trodde han var verklig, men nu bleknar det.
Du behöver inte mig.
23.23
förlåt.
mig.
jag är en fågel.
jag tittade på det där kärleksbrevet.
Nu är man hemma. Det är ganska komiskt nu när jag tänker efter. Trodde jag skulle ut i det farliga, i det blå.
Vissa saker var nervösa. Men det kändes så bra. Vilket skrämde mig. Det skrämmer mig att det kändes så bra för honom. Inga konstigheter. Allt var så naturligt. Eller?
Men jag är glad. Inspirationen är verkligen tillbaka nu. Det känns riktigt bra faktiskt. Vill sy mängder av kläder. Har inte råd med så mycket annat heller för den delen. Men jag vill även bli bättre. Har jag äntligen fått tillbaka min stolthet. Min självkänsla? Kanske vad vet jag.
Jag vill se dig då.
Det kan stämma. Att jag känns så vuxen. Jag kanske har vuxit. iaf på bredden. Gud.
Jag vill ta tag i saker. I want to run. "run johanna run". Jag vet att jag löser d problemet.
Somnade på lektionen idag. Jag är trött. Sliten och snart död. Men jag löser det.
Sena nätter, Tomma glas.
Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
hope.
Spare me your judgements and spare me your dreams
Cause recently mine have been tearing my seams
I sit alone in this winter clarity which clouds my mind
Alone in the wind and the rain you left me
It's getting dark darling, too dark to see
And I'm on my knees, and your faith in shreds, it seems
Corrupted by the simple sniff of riches blown
I know you have felt much more love than you've sown
And I'm on my knees and the water creeps to my chest
But plant your hope with good seeds
Don't cover yourself with thistle and weeds
Rain down, rain down on me
Look over your hills and be still
The sky above us shoots to kill
Rain down, rain down on me
But I will hold on
I will hold on hope
I begged you to hear me, there's more than flesh and bones
Let the dead bury the dead, they will come out in droves
But take the spade from my hands and fill in the holes you've made
But plant your hope with good seeds
Don't cover yourself with thistle and weeds
Rain down, rain down on me
Cause recently mine have been tearing my seams
I sit alone in this winter clarity which clouds my mind
Alone in the wind and the rain you left me
It's getting dark darling, too dark to see
And I'm on my knees, and your faith in shreds, it seems
Corrupted by the simple sniff of riches blown
I know you have felt much more love than you've sown
And I'm on my knees and the water creeps to my chest
But plant your hope with good seeds
Don't cover yourself with thistle and weeds
Rain down, rain down on me
Look over your hills and be still
The sky above us shoots to kill
Rain down, rain down on me
But I will hold on
I will hold on hope
I begged you to hear me, there's more than flesh and bones
Let the dead bury the dead, they will come out in droves
But take the spade from my hands and fill in the holes you've made
But plant your hope with good seeds
Don't cover yourself with thistle and weeds
Rain down, rain down on me
